♥ S A N D R A

Nu när jag satt och kolla igenom gammla bilder på datorn hittade jag en fil som hette "Min älskade Molly", när jag öppnade filen så såg jag att det var ett minne från det att vi avlivade min första hund Molly. Har skrivit i detalj hur allt gick. Kan inte förstå att det är 7,5 år sedan jag skrev det. Ni ska få läsa själva....

Min älskade hund Molly <3

 Vi miste våran älskade lilla Molly när hon var 1 år och 9 månader. Det var vid Jul, när alla ska vara glada och lyckliga, men våran familj grät igenom hela julen tillsammans med våran svårtsjuka flicka som bara låg i fåtöljen och hängde inte med alls när man pratade med henne. Den enda av oss som fick röra henne var jag, om någon annan kom i närheten så morrade hon som bara den.

Den 25 december så åker mamma och pappa med Molly till Blåstjärna i Skara och hon bli inlagd. Hela familjen mådde dåligt, hon låg i Skara tills den 27 december. En veterinär ifrån Skara ringer till oss på morgonen och berättar att Molly är så fruktansvärt sjuk så vi måste komma och avliva henne. Mamma kom och knacka på min dörr till rummet så öppna hon och kom in och satte sig på min sängkant. Jag kollar henne i ögonen och säger: Vad har hänt? Då kunde mamma inte hålla tillbaka tårarna längre, hon börjar gråta och så säger hon med en svar röst: Vi måste åka till Skara och avliva Molly. Jag viste inte vad jag skulle svara, tårarna fylldes i mina ögon och jag fick svårt att andas, vi var tvungna att avliva våran lilla prinsessa som alla älskade så oerhört mycket! På väg till Skara så grät jag hela tiden, när vi kom fram så fanns de inga tårar kvar, ögonen sved och var röda. Vi fick gå med en veterinär in till ett rum där vi fick sätta oss medans hon hämtade Molly. När jag fick se min lilla flicka inlindad i massa filtar började jag gråta igen. Jag satt med henne i mitt knä och pratade tyst, hon lyfte på huvudet och kollade på mig, så sa jag: Molly min lilla älskling, varför hände detta just oss? Men hon kände inte igen rösten det såg men på henne, hon kollade bara runt, runt å runt, aldrig att hon tittade på oss som hon alltid gjorde annars. Veterinären frågade om vi ville följa med in i rummet där hon skulle ge Molly sprutan. Men jag ville inte det, så hon kom och hämtade oss när Molly var borta. När mamma och pappa stod och prata med veterinären så såg man hennes lilla brun-svarta nos bli helt vit. Den synen glömmer jag Aldrig!! När vi kom hem så plocka vi bort alla foton på henne, för jag orkade inte se henne just då. Jag och mamma satt och pratade och grät länge tillsammans. Det var så hemskt att plocka bort alla hennes leksaker, vattenskålar, hundkorgen, kopplet m.m.. Det var den hemskaste känslan jag haft någonsin..

Älskade Molly 10 veckor gammal